Föreläsningar

Om Glada Hudik Teatern:
Det började 1996. Verksamhetsledare Pär Johansson får jobb på det kommunala dagcentret i Hudiksvall. När han får se att de funktionshindrade skickas på kurser för att lära sig knyta skorna blir han frustrerad. Nog borde de få använda sin kreativa energi till något vettigare. Varför lära sig något som man inte kan istället för att utveckla det man redan är bra på? Pär köper skor med kardborrband åt dem och föreslår att de ska börja spela teater istället, något som han själv alltid drömt om att få göra. Och på den vägen är det.

Om Catwalk:
Ett brev från Emma Örtlund till Glada Hudik-teaterns grundare, Pär Johansson. Hon berättar om sin studentbal som aldrig blev av eftersom mobbarna hade besegrat henne.

Nu vill hon ha revansch, hon vill bli fotomodell. Hon menar att hon har alla de egenskaper som krävs och hon tycker att människor med handikapp också ska få synas i det offentliga rummet. Hon vill att Pär hjälper henne att förverkliga drömmen.

Pär svarar att alla inte kan bli fotomodeller, det är ett genetiskt lotteri. Att bli fotomodell är inte lösningen på problemet med mobbarna. Emma ska bli accepterad för den hon är. Punkt slut.

Tiden går men Pär glömmer inte brevet. Han vill trots allt att Emma ska få vara balens drottning. Hon är värd att glänsa.

Idén utvecklas till en film. En film som förvisso slutar med en modeshow i New York under Fashion Week men ändå är långt ifrån modevärldens hårda och ibland skruvade ideal. Det rätta idealet är ett samhälle där alla människor får chansen att skina och duger som de är. Det får Emma, Alex, Ida, Kitty och Nicklas från Glada Hudik-teatern göra när de reser från Hudiksvall till New York för sin egen modeshow.

En egen Catwalk. En helt unik film.